Rasinfo

Norsk Buhund

Den norska buhunden är en mycket gammal ras. Man har vid utgrävningar av vikingabosättningar och gravar hittat rester från så tidigt som 870-talet. Buhundarna följde också med på resor till bosättningar både på Island och i Storbritannien. Namnet Buhund är omtalat redan av Snorre Sturlasson i ”Kongasagor”. En av historierna berättar att när Olaf Tryggvason var på Irland mötte han den kloka buhunden Vige hos en bonde. Bonden fick en guldring och Olafs vänskap i utbyte mot Vige.


Under århundraden har den i Norge använts som en mångsidig gårdshund, då den är aktiv, alert och tålig.


Buhundarna har en lång och fascinerande bana. Den har använts till att valla får och boskap, men har också under århundraden använts för att jaga både björn och varg. Den har också använts för att vakta gårdarna.


Generellt sett har buhundarna ett mycket gott självförtroende och de är mycket vänliga. Det är en utpräglad familjehund som älskar människor och älskar barn. Som regel kommer de bra överens med andra djur.


Det är en aktiv hund som behöver både att få röra sig och att utmanas mentalt. Den är lättlärd och intelligent utan att kräva ständig aktivering. På kvällen vilar den helst tillsammans med sin familj.


Buhundar älskar aktivering i olika former. Rallylydnad, agility, viltspår, treibball, hundspel... den är duktigt på det mesta.


I början av 1900-talet minskade antalet buhundar i Norge. En anledning var att man i fårskötseln började att använda importerade vallhundar istället.


I början av 1920-talet var läget akut och statskonsulenten Jon Saeland började att inventera, registrera och beskriva Buhundarna för att 1926 få dom godkända som en egen ras.


Idag är den är uppsatt på det Norska Genresurscentrets lista över bevaringsvärda norska husdjursraser. Den norska buhunden är en av sju ursprungligt norska hundraser.

Utseende

Norsk Buhund är en typisk spets, under medelstorlek, med kort, kompakt kropp, tät, ganska åtliggande päls och upprättstående spetsiga öron. Svansen bärs hårt ringlad över rygglinjen.


Buhunden har ett vaket och energiskt temperament. Färgen är brungul eller svart. Den brungula färgen varierar från helt ljus till mera rödgult, med eller utan svarta hårspetsar. Den svarta är oftast enfärgad, men vitt som bläs, halsring och på tassarna förekommer.


Mankhöjden är för tik 41 - 45 cm och för hanhund 43 - 47 cm.

Användningsområden

Den Norska Buhunden är en mycket allsidig hund, som ursprungligen användes som vallhund. Som familje- och sällskapshund är den utmärkt; barnkär, lekfull och mycket kärvänlig, lika glad i alla familjemedlemmar.


Hunden används idag också till jakt, både på älg, småvilt och fågel. Det finns Buhundar som är framgångsrika som brukshundar, i lydnad och spår samt i agility. I Sverige finns Buhundar som har meriterats som räddningshundar och som servicehundar för rörelsehandikappade. Att rasen också använts som narkotikahund i England bekräftar Buhundens allsidighet.


Genom sin energiska natur kräver Buhunden rätt mycket motion och aktivering.

Det går att ha Norska Buhundar i stadslägenheter, men radhus eller villa med egen trädgård och närhet till natur är idealiskt. Buhundens medfödda vaktinstinkt gör att den kan bli "skällig" om inte detta tränas bort i unga år.

Buhundsfakta

  • Det finns ca 500-600 buhundar i Sverige idag
  • Buhundar finns förutom i hemlandet och i Sverige i många andra länder som Danmark, Tyskland, Nederländerna, Belgien, England och USA
  • Medellivslängden för en buhund är ca 12 år, men de blir ofta runt 14 år
  • Rasen har inga specifika hälsoproblem

Älskar barn

Aktivering i alla dess former

(Klicka på bilden för större)